tisdag 13 augusti 2013

Och plötsligt


Och plötsligt har man vinkat av en ivrig tös i två nummer för stora shockrosa skor för att vandra själv till skolan.
Plötsligt har man en kille som säger " åk du bara, mamma...oroa dej inte. Jag startar kvart före så hinner jag i tid, jooo...jag cyklar försiktigt!"
Plötsligt finner man sej klippandes/klistrandes och fixandes... som om man aldrig gjort annat, sneglandes på klockan...snart måste jag åka och hämta tösen från eftis!
Plötsligt funderar man vad i helsinge man skall göra till middag?
Plötsligt  undrar man "hur i helsike det finns människor som hinner blogga"??
Varje dag.
 
Plötsligt finner man sej stirrandes på ett fång rosor på bordet.
När köpte jag dem? Var det faktiskt igår? Känns som två veckor sedan!
Plötsligt undrar man "hur hamnade jag här?"

Plötsligt finner man sej längtandes.

Efter de bekanta skratten.
Blickarna som inte behöver ord.
De bekanta ögonen, vars tysta språk man förstår.
Pratet som besvaras med ett bejakande hum.
Skrattsalvorna som bara sångfågeln kan utlösa.
De bekanta fotstegen.
Att veta vem som kommer utan att se.
Stora och små.
Alla de som tillhörde min vardag.
 



Och plötsligt förstår man.

Det kommer att ta tid.
En ny vardag.
Nya skratt. 
Nya blickar. 
Nya fotsteg.
Nya hummanden.
En dag kanske jag kan tyda dem och förstå.
Humma med.
Tillhöra den vardagen.


Plötsligt märker man att åskvädret dragit förbi och solens strålar letat sej in över viken igen.
Om än ett disigt solsken så ett solsken iallafall.
En skugga av det som varit.
Men den skall återvända lika stark som den alldeles nyss var.
Efter en tid.
Det tar ...
sin tid.



2 kommentarer:

  1. Du skriver så att det går raakt in i hjärtat på en! Mycket vackert och mycket sant! Tack för dagens vackraste ord! Kramar Pling

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Pling!
      Jag vet att du förstår, tack också för det!
      Kramisar till dej!

      Radera

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails