Den finska melankolin

Hellou i söndagskvällen!

Hoppas ni har haft en bra dag!?

Här har vi haft en strålande dag, men en något melankolisk sådan.

Den strålande dagen var ovanligt varmt för årstiden och jag tror att alla begrep att detta måste ha varit sommarens avsked. 

Dessutom har vi sänt iväg hubben på arbetsresa. 

Den första i raden av många och långa.

Turkiet, vem hade inte velat åka dit?!

Suck.

Vad gör man en sån dag då?

Jo, man rusar iväg till barndomsbryggan och värmer tårna mot den solvarma bryggan.

Liksom för att värma det frusna, lessna hjärtat lite grann.

Tittar på båten och sneglar ut mot havet.

Skulle ha varit perfekt att segla idag.

Men skepparen seglar högt uppe i det blå.

Suck.

Ni får ursäkta den dåliga kvalitén på bilderna. Glömde kameran hemma så bilderna är tagna med iphonen.

(Suck)

Sen börjar mamma tala om att ta upp båten tidigt i år.

De skall ju iväg på solskenssemester snart, och hubben kommer ju att vara borta...

Suck.

Ja, ja jaa! 

Det är inte lätt att vara finne och drabbas av den finska melankolin.

Men finns den där, så finns den.

Lika bra att leva ut den ordentligt på en gång då!

Nu skall jag nog sätta på en låt i moll och vrida den sista gnuttan melankoli ur kroppen så att jag kan gå glad i hågen på jobb i mårgon!

;)

Trots allt. Njut kvällen fina ni!