Troias stränder är verkligen härliga! Sanden är vit korallsand, du vet, den sorten som får dej att ideligen vända dej om för att se vem som förföljer dej innan du inser att ljudet (som låter som om någon i enstex kläder knallade på bakom dej) kommer av dina egna fötter när de "snuddar vid sanden".
Ön har ett uppbyggt vägnät av träbryggor som korsar ön i alla väderstreck så att man snabbt och bekvämt kan ta sej till vilken del av ön/stranden som helst!
Tidigt om morgnarna börjar Portugiserna vallfärda till stränderna. Med sej har de parasoll, handdukar och kallväska packad med allt de behöver under dagen. Sent på kvällen, när det börjar skymma ser man samma lemmeltåg röra sej tillbaka hemåt igen.
Man kan fritt välja om man ligger på en helt öde del av stranden (för stränderna sträcker sej kilometervis åt båda hållen) eller i "sillburken" med hundratals andra.
På stranden kan man plocka snäckor stora som en rejäl "karahand"/tallrik och har man tur kan man bonga delfinerna som hoppar och spexar utanför straden! =)
Eller så kan man helt enkelt välja att ligga och lata sej och läsa en bok! =)