Sjukstuga

Hallå på er i torsdagskvällen!

Förlåt minfrånvaro igår, det körde ihop sej när gossen fastnade i samma snorbobba som jag här sist.

Med hubben i Manchester och jag såpass frisk att det var dags att styra kosan mot jobbet så hjälpte det inte annat än att larma mami och pappsen hit.

Ni må tro att jag läst ramsor så att inte baobban skall fastna på dem också.

De är ju mitt uppe i packandet för sin resa och skall snart iväg.

Som om det inte varit tillräckligt med gossen...näh, imorse var det dags för tösen också.

Samma procedur igen. Jag lämnade över till mami och pappsen under besvärjelser och rusade iväg.

Väl hemma igen kände jag mej ganska lik tösens dog på bilden...upphängd och nersläppt.

Nu tror ni kanske att det bor en liten sadist i tösabiten som behandlar doggy så.

Men jag kan lugna er på direkten att doggy trivs och mår såå gott.

Han sysslar med sin favoritsysslesättning,faktiskt.

Bungyjump.

Jag kände mej dock inte ett dugg upprymd 

(vilket jag kan tänka mej att man gör efter ett bungyjump).

Nä min "upphängd och nersläppt"-känsla var nog mera av den tråkiga sortens känslor.

Och DÅ.

Då kan man ju inte låta bli.

Så nu har jag ätit tallriken tom (med lite hjälp av tösabit),

planerat för nästa vecka och korresponderat (jobbrelaterat) via mail.

Så nu orkar jag inte mer än högst fundera på om klockan jag beställt är en keeper eller inte.

Glad och pigg i färgen och snyggt med lite guldinslag som ombyte.

men jag är inte så säker....kanske man tröttnar fort på piggelinfärgen?

Nu skall jag vegetera i väntan på räddningen.

Jepp, hubben kommer hem i natt.

Thänk Lloyd!

Hare bäst!