Kojodag (godisdag)

Tjosan!

Lördagen är för oss godisdag.

Eller "kojodag" som barnen kallar det.

Ordet "kojo" var något som vår då ca. 1,5 åriga gosse en dag helt plötsligt började ropa efter.

Vi stod helt förbryllade och fattade inte ett skvatt vad det var han ville ha.

Han hade aldrig smakat godis så vi hade ju inte ens en tanke på att det kunde vara det som det var frågan om. Nå, godis kan väl aldrig någon undgå helt och hållet så gossen har fått sin kojodag liksom syster tösabit.

Denna vecka var det smarties som pappa hade hämtat från någon flygplats.

Vackra, färgranna smarties av större modell.

 

Den lilla pedagogen i mej jublade när grynen (trots lite smutsiga tassar) började kategorisera godis och placera ut färglada praliner i Stockholms alla kvartershörn.

Vilka finns det flest av? Vilka finns det minst av?

Vilka är en fler än dom blå?

Frågorna avlöste varandra, och jag kunde glatt konstatera att det visst bor en liten pedagog i vardera grynen också. Och att det nog faktiskt inte finns något ont som inte skulle föra något gott med sej också.

:)

 

Att en sån kojodag.

:)