Visar inlägg med etikett tänkvärdheter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tänkvärdheter. Visa alla inlägg

söndag 9 februari 2014

Att axla vardag igen


Tjingeling!
Plötsligt har en vecka vardagsliv passerat och bloggen fått "ligga i lä".
Vardagen ja.
Hur ter den sej efter en burnout/utmattningsdepression då?
De flesta, så även jag, trodde väl att man återgår till arbetslivet när man återhämtat sig 
och åter är i tipp-topp form.
Så är det ju inte riktigt.
När man drabbas av utmattning av denna sort blir man sjukskriven för att kunna återhämta sej så pass mycket att man har ork att igen börja vänja sej vid vardagslivet.
Hela sjukskrivningen har varit fylld av läkarbesök, psykolog- och terapibesök.
Dessa är inte över än, utan fortsätter för att man skall få bearbeta sin "sjukdom" och få 
hjälp och stöd vid återanpassningen till vardagen.
Nu börjar klättringen tillbaka till "toppen" alltså.
Alla läkarbesök, terapier och meditationer/avslapningsövningar
 skall alltså samsas om tiden med ett fulltidsarbete och familjeliv.
Jo, men det går!
Om man bara kommer ihåg att andas och påminna sej om att allt inte behöver göras 
nödvändigtvis absolut pronto!


Så har jag alltså kånkat omkring med tunga väskan nudå.
Gjort mina läxor.
Lektionsplaneringar, veckoplaneringar, rättat prov och suttit på möten.
Javisst ja, jag har ju hållit "några" lektioner också!
:)
 

Hubben har sina läxor han med.
Fortsätter ju sina navigations- och skepparstudier och sitter allt som oftast fördjupad över sina sjökort och böcker med mätverktyg och kalkyleringar.




Och grynen förstås.
Det är läxläsning varje kväll förutom fredagar.
Endel läxor är mera omtyckta än andra.
Jo, även pedagogens barn hivar en och annan läxbok i väggen allt emellanåt!
 


Sen är det kvällsaktiviteter.
Kompisar, konstklubb, innebandy, skidning, skrinning, ridning och allt som oftast nåt kalas.
 
 

Tomrum fylls med pyssel eller dataspel/playstation.
 

Tidiga morgonmål, mellanmål, middag och kvällsbit.
Jisses så mycket tid det går åt till att laga måltider och äta egentligen!


Huset ser mest ut som ett bombnedslag hela tiden.
Men fullt ös föder kaos.
 

Man har inte så mycket tid över för att sätta sej ner och "smell the roses".
 

Och allt som oftast kommer man på sej med att ha glömt något "viktigt".
Hjäälp!!
 

Men vet du vad!?
Vi hinner bara det vi hinner.
Världen går inte under för det.
Morgondagen kommer och vi får ta den som den kommer.
Vi är trots allt här för att LEVA.
Kom ihåg det!

En skön söndagkväll till er alla!
Kram
P;)

torsdag 2 januari 2014

Ooookej! Got the message!



Halloj!
Ja, vad håller jag på med här då, kan man fråga sej?
Ett försök till att skapa en ny trend?
Vänder in och ut på mej själv "and all my belongings"?
Nähepp.


Ett ganska enkelt svar.
Hunger och "stupidity".
Maxat.



Efter att vi fått iväg grynen till skolan imorse så gjorde sej hungern påmind.
Och eftersom det är början av ett nytt år och det hör till att man ska försöka börja ett 
hälsosammare liv varje nyår så tänkte jag göra det.
Nej, jag ger inga nyårslöften, eftersom jag med min karaktär vet att det bara är ett sätt att
bekräfta sina egna misslyckanden.
Skulle överhuvudtaget inte ha "knystat" ett pip om detta,
 om det inte varit för denna aplukt i huset just nu.

????? tänker ni säkert just nu.
Lugn, svaret kommer.
Pusselbitarna kommer att falla på plats.



Hunger, hälsosammare liv var det alltså det handlade om.
Inspekterade alltså kylskåpet.
Nämen, vart har min ena fruity-lågkalori-superduper-shake-joghurt-drink tagit vägen??

Jovisst ja!
Hade den ju med mej när vi var till grannstaden för att julshoppa med mammagullet innan jul.
Hade. Just rätta ordet.
Vet ni hur mycket trash och annat man hinner stuva ovanpå en såndär
super-duper-drink på litet över en vecka??
Sätt ännu en ca 1kg:s kamera ovanpå det.
Då kanske ni börjar förstå!?



Just det.
Rappakaljasörja bigtime, hela väskan full.
Luktar som ett gäng apor kräkts i den.
:(



Så vad kan man/jag lära av dett då?
Att världen är rutten och försöker sparka mej i huvet?
Eller kanske att en väska är bara en väska.
Även om det är en Louis Vuitton.
 Kanske världsalltet vill ge mej en hint och levnadsregel inför det nya året?
Att fokusera mera på de viktiga sakerna i livet och inte så mycket på det materiella, förgängliga?!
(Och att INTE förvara super-duper-fruity-joghurt-shake-drinkar i handväskan!!)

Jepp Murphy och världsalltet.
I got the message!!
Thanks!
Och jag lovar försöka!
Trots att jag inte brukar ge några löften.

måndag 21 oktober 2013

Arma unge


Mitt i det bråda vardagslivet händer det.
För tredje gången på ett år.
Det som inte får hända.
Ungen slarvar bort sin mobil. 
På riktigt. Utomhus.
Arma unge!
Så nu har vi gått med ficklampa och letat. 
Ringt och letat. 
Letat och ringt. 
Tills inga signaler längre går fram.
Behöver jag nämna att det är becksvart ute?!
Den är och förblir borta.
Hur i hela fridens namn skall jag nu kunna släppa iväg honom någonstans på egen hand?
Ens till skolan...
Usch så man har blivit beroende av de små tingen!
(och här syftar jag förstås på mobilen!;)
Tryggheten i att veta var de arma ungarna rör sej.
Med vem, och när.

Ungen kallar den "juppi", som de kallades här hos oss i början av nittitalet.
Joojoo...
En juppi hade väl kanske inte varit så svår att hitta, ens i beckmörker...
men å andra sidan hade den varit väldigt svår att slarva bort också.

Det blir en dag med minutplanering i morgon således.
Typsikt att det skall vara en sån dag när de arma skolbarnen rör sej kors och tvärs mellan två skolor och ett aktivitetshus på stan!
"Du skall vara där och där  precis klockan då och då."
"Annars får mamsen skrämselhicka och får ränna runt byn och leta efter dej!"

Ju mer jag tänker på det desto större blir min beundran över mina egna föräldrars tålamod och tillförlit till oss barn när vi var "små" och rände runt by och stad.
Utan juppi.
Okej, en del skäll har vi väl fått över bortglömda hemkomsttider och en del nattrallyn har väl mamsen kört i jakt på sina förrymda tonåringar...men sådär i det stora hela.
Men så lärde vi oss ansvar och respekt också.
Undrar om det finns en sån app att ladda ner till dagens barn.
Ansvar och respekt.
Och tillförlit till hönsiga mammor.
Vore något det.

lördag 12 oktober 2013

Soft start


Gomorron!
Här sparkar vi igång lördagen sådär softly med lite skön musik.
DEt ser ut att bli en finfin dag, njut den!
Ses senare!
:)

onsdag 2 oktober 2013

Kramens kraft

 Bild från Pinterest

Tittar in för att önska Gonatt!
Hoppas ni haft en bra onsdag!
Jag är så oändligt tacksam över alla hjärtevarma kramar jag fått denna vecka.
Kramens kraft är magisk!
:)
Sov gott!

måndag 30 september 2013

Att längta och sakna


Hej på er i den sena septemberkvällen!
Har just "sugit in foton" på macen och det slår mej att det är de sista bilderna att placeras i septembermappen. Får göra en ny, oktober. Måste smaka på ordet... det var länge sen sist.
Bitterljuvt, för såväl som jag längtar tillbaka till sommaren längtar jag (och vi) också framåt.
Till tiden då hubben skall återvända hem.
Men vi måste leva nu.
Idag.

 Människor frågar ofta hur vi kan leva så.
Med den ena alltid på språng.
Har inget svar på det.
Annat än att det blivit en livsstil.
Och såväl känner jag min hubbe att jag vet att han skulle förgås 
om han satt inne på ett kontor 8-5varje dag. 
Visst, han vill inte vara borta så länge, men jobbet mer eller mindre kräver det.
Sen får vi ju vara långa perioder tillsammans "ostört" däremellan.
Då har vi honom nästan enbart för oss själva. 
Men visst, det är tungt ibland.
Och svårast med tanke på barnen.
Men å andra sidan har de fått vara med om så mycket pga hans jobb också.
Sett många världsdelar,  kulturer och folk.
Levt  kortare perioder i bla Kina, Australien och Sydamerika.
Men det går ju inte mera, sen de börjat skolan.
Så visst, det är svårt ibland.
Att längta.
Och sakna.


Men vad vore livet utan saknad och längtan?
Har faktiskt lärt mej att vända längtan till en slags bitterljuv njutning också.
Det blir en påminnelse om hur lyckligt lottad man är. 
Att faktiskt ha något/någon att sakna och längta efter.
Det är ju bara ett tecken på att man har viktiga personer/relationer 
som man verkligen värdesätter.
Och återföreningen!
Inget slår den!


Tillika är det ju så lätt att hålla kontakten i dagens samhälle, rent tekniskt.
Sen kan det vara en annan sak att tidsskillnader gör sitt och det digra programmet som ensam arbetande mamma inte ger många luckor för ostört prat eller skypande.

Men tänk er tex sjömanshustrurna förr i tiden.
Kan i min fantasi se dem sitta i skenet av ett stearinljus och plita ner rader till sina älskade 
och sedan gå i veckor eller månader och vänta på ett svar eller livstecken...
Näe, vi har det bra vi.
Det går ingen nöd på oss.
Fastän vi kan vara lite molslokna vissa dagar och lite gråtmilda andra dagar.
För serni, vi får glädjas tillsammans snart ändå.

Sen finns det ju saknader av den sorten man inte kan göra något åt.
Den sortens saknad är också svår, på ett annat sätt. 
Den kräver sin tid.
Tålamoood...

Njut nu kvällen med era kära!
Eller sakna bitterljuvt!
Allt gött till er alla!
:)

måndag 23 september 2013

Vissa dagar


Vissa dagar är bara bättre än andra!
Även om det startat halvskruttigt och tagit fel vändning största delen av dagen.
Sen händer bara en yttepytte liten grej som får dagen att bli den bästa på länge.
Nej, inga lottovinster eller dylikt utan helt och hållet hjärtesaker.
Det lilla i det stora.
Tacksam!


Gonatt på er, sköna drömmar!
:)

onsdag 11 september 2013

Lycka kan vara...


att komma hem och finna två par pojkskor i storlek 38 i tamburen.
Att ha två pojkar som står med huvudena ihop och gräver i verktygsbacken.
 


Att göra matteläxa tillsmammans med liten tösabit som tycker att det är busenkelt.
Att få se den nya penalen hon fått av en ....kille i klassen!
:)
 


Att ha ett nytt nummer av Sköna Hem att se fram emot.
 

Att ha sol över viken.
Så enkelt kan det vara ibland att hitta lyckan.
:)

tisdag 10 september 2013

Ett tips!

Gokväll på er!

Här kommer ett litet tips till alla pedagoger 
(och andra som behöver hjälp med anti-mobbningsfostran).
Mobbning är ALDRIG okej!
Ingen orsak är okej att mobba!
Och den kan finnas där, även om du inte ser den!!
Mobbning är ingenting man har som fritidssysselsättning.
Antagligen är den mera sofistikerad och tystlåtnare, osynligare i skolan/bland vuxna...
men finns den där på fritiden så finns den högst antagligen i skolan också.
 
Använd det, det kostar ingenting och barnen älskar att se filmerna och prata om det efteråt!
Do it!



och här är en 



Det finns många teman och sätt att närma sej problemen,
men dethär är ett bra sätt!
Ha en bra kväll!

tisdag 20 augusti 2013

En sån dag

En sån dag 

Trött, sliten och otillräcklig.
Sån dag.
Så många "borde" ännu ikväll. 
Men vet ni, man måste prioritera!
Barnen, soffan, kvällsbit och säng.
That´s it!
(may the lord give me strings;)

måndag 19 augusti 2013

Beauty

Bilden lånad från nätet

 
Önskar alla en fin dag!
:)

tisdag 13 augusti 2013

Och plötsligt


Och plötsligt har man vinkat av en ivrig tös i två nummer för stora shockrosa skor för att vandra själv till skolan.
Plötsligt har man en kille som säger " åk du bara, mamma...oroa dej inte. Jag startar kvart före så hinner jag i tid, jooo...jag cyklar försiktigt!"
Plötsligt finner man sej klippandes/klistrandes och fixandes... som om man aldrig gjort annat, sneglandes på klockan...snart måste jag åka och hämta tösen från eftis!
Plötsligt funderar man vad i helsinge man skall göra till middag?
Plötsligt  undrar man "hur i helsike det finns människor som hinner blogga"??
Varje dag.
 
Plötsligt finner man sej stirrandes på ett fång rosor på bordet.
När köpte jag dem? Var det faktiskt igår? Känns som två veckor sedan!
Plötsligt undrar man "hur hamnade jag här?"

Plötsligt finner man sej längtandes.

Efter de bekanta skratten.
Blickarna som inte behöver ord.
De bekanta ögonen, vars tysta språk man förstår.
Pratet som besvaras med ett bejakande hum.
Skrattsalvorna som bara sångfågeln kan utlösa.
De bekanta fotstegen.
Att veta vem som kommer utan att se.
Stora och små.
Alla de som tillhörde min vardag.
 



Och plötsligt förstår man.

Det kommer att ta tid.
En ny vardag.
Nya skratt. 
Nya blickar. 
Nya fotsteg.
Nya hummanden.
En dag kanske jag kan tyda dem och förstå.
Humma med.
Tillhöra den vardagen.


Plötsligt märker man att åskvädret dragit förbi och solens strålar letat sej in över viken igen.
Om än ett disigt solsken så ett solsken iallafall.
En skugga av det som varit.
Men den skall återvända lika stark som den alldeles nyss var.
Efter en tid.
Det tar ...
sin tid.



lördag 3 augusti 2013

Konstnären inom mej


Det bor en tokstolle till "konstnär" i mej. 
Det är väl inte så underligt, eftersom nästan hälften av släkten mer eller mindre är konstnärer. 
De jobbar och/eller har utbildning inom konsten eller andra skapande/ kreativa områden. 
De som inte jobbar inom konsten låter den få utlopp på annat sätt i sina hobbies.

Det är den "konstnären" som kan få mej att sitta och plita på en matta, teckning/målning eller annat pyssel så till den milda grad att jag tappar greppet om tid och rum. 
Märker inte att jag är hungrig eller trött.
Den "konstnären" kan få en idé mitt i natten som gör det omöjligt att sova.
Den "konstnären" kan vända upp och ner på halva världen för att få tag på en liten skrutt till attiralj
som den fått för sej att behövs för att "konstverket" skall bli just det "konstnären" tänkt.
"Konstnären" drar sej inte för att ringa till tex Australien om så behövs, för att spåra upp attiraljen.
Eller att betala frakt som uppgår till tre gånger attiraljens pris.
Njapp, en sån "konstnär" härjar inom mej.
Hon är inte riktigt klok. 
Jag är fullt medveten om det. 
Men om sanningen skall fram så trivs jag ändå med henne... konstnären. 
Vet inte vad jag vore utan henne. 
Var jag skulle få min gnista och glöd...


Samma "konstnär" kan få för sej att en enkel kökshandduk från HM är nånting dundermärkvärdigt.
Huxflux, så tar konstnären över handen och får en att krypa med kameran längs en solvarm för länge sedan grånad brygga.
"Titta, här härskar den mäktiga Dunbovspiraten! Flaggan i topp! Skepp ohoj!"


"Konstnären" märker inte att grannarna kikar ut bakom staketet.
Vad i hela friden håller hon på med??


Helt uppslukad av sin "mission" kryper hon på.
Ända tills en "på något sätt" bekannt röst tränger igenom dimman från verkligheten...


"Mamma,  V A D håller du på med egentligen???"
:)

torsdag 1 augusti 2013

Nätshopping


Tjing!
Tänk så lätt det är att shoppa nuförtiden.
Bara sätta sej ner, surfa runt lite och klicketiklicka hem det man vill ha.
Speciellt när man skall ha tag på specialare som inte finns att få tag på här i finnbyn.
Nu när vi hållit på med våra projekt (varav sovrummet ännu inte är klart) har det varit behändigt att klicketiklicka.
Tex sovrumslamporna hade inga skärmar. Visste precis hurudana jag skulle ha. 
De jag tänkt mej tillverkades inte längre. 
Efter lite surfande och ett mail hittade jag en firma i Danmark som skickade hem mina skärmar.
Easy-piecie!
(Sen är det en annan femma att jag tog en "nummer" för stora och måste byta till mindre.)
 

Sen är det ju helt tokigt att det skall var billigare att köpa nya grejer än att göra egna! 
Tycker ni inte?
Skulle ju göra en sänggavel själv till vårat sovrum.
Fanns ingen möbelspik på längd i finnbyn. Lyckades till slut spåra upp en firma här i Finland som hade. Priset var tre gånger dyrare än på svenska sidan!
När jag börjat räkna ihop kostnader för skiva, skumgummi, vadd, tyg och möbelspik så var priset uppe i samma som Ellos sängavel kostade. 
Galet!
Nå, nu har jag klicketiklickat hem den då iallafall.


Bjuder på en bild av vår obäddade säng, påslakanen är i tvätten.
Lampskärmen är som sagt för stor och skall bytas ut. Här skall iallafall sänggaveln så småningom komma. Så denna bild får ni ta som "före"-bilden, "efter"-bilden kommer om nån vecka!
Snart blir det Ernst, tjohoo!
:)

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails